Skogen har varit fullkomligt översållad med både blåbär och lingon denna sommar. Och vilken sommar! Det är väl länge sedan den har varit så "lagom med allt" som i år?! Ett pärlband av soliga dagar med lagom temperatur. Hösten har börjat precis i samma anda - och det har tydligen blåbär- och lingonrisen i skogarna gillat. Men har jag lyckats ta min lekamen ut till godsakerna..? Inte med lämplig utrustning för att få med sig en del av de rara bären hem i alla fall! Det har bara varit "rätt ner i truten", och ingenting mer. 

Min bättre hälft gjorde mig uppmärksam på att vinbär- och krusbärsbuskarna som planterades för några år sedan i en lite mer undanskymd del av trädgården, numera faktiskt dignar av bär. Varför planterar man bärbuskar egentligen..? Kanske inbillade vi oss i ett tillstånd av "hemmafixar-rus" att det skulle vara sååå mysigt att under den mörkare delen av året få plocka fram påtagliga minnen av sommaren i form av egen hemlagad saft och sylt. Jo pyttsan! Det kanske det är visserligen, men då krävs det att bären kommer av buskarna och ner i någon form av gryta och på lämpligt sätt tillreds just till saft och sylt. Och så ska man ju också ha vackra och "mysiga" burkar som harmonierar med innehållet och bara i sig ge en doft av harmoni och balans.

Jag konstaterar att bären är mycket vackra där de sitter på sina grenar. Och det går att få en omedelbar njutning genom att faktiskt äta dem helt färska! Visserligen blir det inte mer än ett minne att plocka fram till vinterns nostalgibehov. Men i år väljer jag att vara nöjd med att ha det så. Jag kan ju stilla hoppas att det är mindre gynnsamma förhållanden för bärbuskar och blåbärsris nästa sommar...