Idag har jag varit riktigt duktig faktiskt och tagit mig hela den långa vägen till en vallokal. I kilometer räknat kanske inte avståndet är oöverstigligt, utan det är nog mer på det mentala planet som det tar emot lite. Det är en medborglig rättighet att få rösta över huvud taget, och jag har inga som helst problem med att rösta just för att vara solidarisk med alla som på olika platser runt vår jordglob får sätta livet till när de kräver samma rättighet. Men det räcker ju lixom inte! Jag tycker ju att det är viktigt att också ha en viss hum om VAD jag ska välja på också...

För mig blir det så otroligt märkligt hur man kan göra partipolitik av gudstjänstliv och församlingsarbete. Jag tycker inte det är ett dugg märkligt att det inte är mer än ca 12% valdeltagande i kyrkovalet. För vad är det egentligen vi väljer mellan..?? Jag har en ganska god bild av vad jag själv tänker och tycker, men inte en blekaste aning om vad alla kandidater på de färgglada lapparna vill. Det kändes hur konstigt som helst att leta efter bostadsorter i stället för namn...

Och i kväll började det att regna! Efter hur många veckor som helst med uppehållsväder och värme har det alltså blivit en ny riktning även vädermässigt. Hej mörker, hej lera och hej grusig hall... När man nu är så korkad så man väljer att ha husdjur som både är ute och inne, så får man kanske skylla sig själv. Men jag ser inte fram emot det...

Skogen har varit fullkomligt översållad med både blåbär och lingon denna sommar. Och vilken sommar! Det är väl länge sedan den har varit så "lagom med allt" som i år?! Ett pärlband av soliga dagar med lagom temperatur. Hösten har börjat precis i samma anda - och det har tydligen blåbär- och lingonrisen i skogarna gillat. Men har jag lyckats ta min lekamen ut till godsakerna..? Inte med lämplig utrustning för att få med sig en del av de rara bären hem i alla fall! Det har bara varit "rätt ner i truten", och ingenting mer. 

Min bättre hälft gjorde mig uppmärksam på att vinbär- och krusbärsbuskarna som planterades för några år sedan i en lite mer undanskymd del av trädgården, numera faktiskt dignar av bär. Varför planterar man bärbuskar egentligen..? Kanske inbillade vi oss i ett tillstånd av "hemmafixar-rus" att det skulle vara sååå mysigt att under den mörkare delen av året få plocka fram påtagliga minnen av sommaren i form av egen hemlagad saft och sylt. Jo pyttsan! Det kanske det är visserligen, men då krävs det att bären kommer av buskarna och ner i någon form av gryta och på lämpligt sätt tillreds just till saft och sylt. Och så ska man ju också ha vackra och "mysiga" burkar som harmonierar med innehållet och bara i sig ge en doft av harmoni och balans.

Jag konstaterar att bären är mycket vackra där de sitter på sina grenar. Och det går att få en omedelbar njutning genom att faktiskt äta dem helt färska! Visserligen blir det inte mer än ett minne att plocka fram till vinterns nostalgibehov. Men i år väljer jag att vara nöjd med att ha det så. Jag kan ju stilla hoppas att det är mindre gynnsamma förhållanden för bärbuskar och blåbärsris nästa sommar...